Google har precis publicerat en fantastisk guide om effektiv kontextutveckling för multiagentsystem. Lyssna på den här, AI-utvecklare! (bokmärk den) Här är mina viktigaste slutsatser: Kontextfönster är inte flaskhalsen. Kontextingenjörskonst är det. För mer komplexa och långsiktiga problem kan kontexthantering inte behandlas som ett enkelt "strängmanipulationsproblem". Standardmetoden för att hantera kontext i agentsystem idag är fortfarande att stoppa in allt i prompten. Mer historia, fler tokens, mer förvirring. De flesta team behandlar kontext som ett problem med strängsammanfogning. Men råa kontextdumpar skapar tre kritiska misslyckanden: > kostnadsexplosion från repetitiv information > prestandaförsämring från "lost in the middle"-effekter > ökning av hallucinationsfrekvensen när agenter feltillskriver handlingar i ett system Kontexthantering blir en arkitektonisk fråga tillsammans med lagring och beräkning. Detta innebär att explicita transformationer ersätter ad hoc-strängsammanfogning. Agenter får som standard den minsta nödvändiga kontexten och begär uttryckligen ytterligare information via verktyg. Det verkar som att Googles Agent Development Kit verkligen tänker djupt på kontexthantering. Den introducerar en nivådelad arkitektur som behandlar kontext som "en kompilerad vy över ett tillståndsbaserat system" snarare än en prompt-stuffing-aktivitet. Hur ser det här ut? 1) Struktur: Den stegade modellen Ramverket separerar lagring från presentation över fyra distinkta lager: 1) Working Context hanterar tillfälliga per-invocation-vyer. 2) Sessionen upprätthåller den hållbara händelseloggen och fångar varje meddelande, verktygsanrop och kontrollsignal....