Sinofuturismen är lam eftersom den i grunden inte handlar om individen. Det går inte att berätta en intressant historia om byggnader som är täckta av lysdioder. Det är bara civilisationsära, ingen romantik eller hjältemod eller personlig tragedi.

Hur många gånger kan du bara sitta och säga "Wow, civilisationen som satte dessa lysdioder på dessa byggnader måste verkligen vara en STOR CIVILISATION" innan du blir uttråkad och går tillbaka till att titta på K-drama och anime?