Jag känner mig mest bekväm bland (funktionella) motkulturens konstiga typer. Alla försök till Golden Boy-karriärism och strävan har varit misslyckade. Jag tänker istället sikta på att vara en helhjärtad outsider. Ned Flanders bland freaks

Jag ligger nästan alltid några steg före massorna på allt annat och så fort det får massans attraktionskraft tappar jag intresset. Jag nosar upp avantgarde-subkulturer precis innan de exploderar

Det är uppenbart att vad det än är jag finner fascinerande med dessa saker korrelerar med allmän intresse, men det är inte heller det som blir fokus när de får massans attraktionskraft