Tuff-citat från Grothendieck: "Upptäckt är ett barns privilegium. Jag menar det lilla barnet, barnet som inte är rädd för att ha fel, att se löjlig ut, att inte vara allvarlig och att bete sig annorlunda än alla andra. Han är inte heller rädd för att det han är intresserad av är i dålig smak eller visar sig vara annorlunda än vad han förväntar sig, än vad det borde vara, eller snarare är han inte rädd för vad det faktiskt är. Han ignorerar den tysta och felfria konsensus som är en del av luften vi andas – konsensus hos alla människor som är, eller anses vara, rimliga."

Jag är i den fasen där jag, ju mer jag läser om några av karaktärerna i The Story of Mathematics, förmodligen kommer att känna mig obekväm inför Those Who Already Know och kanske till och med Know Better men jag måste säga att Grothendiecks död psykiskt sjuk och ensam i ett hus nära platsen där jag föddes har en djup estetisk dragning på mig