Martin Scorsese minns sin vän Rob Reiner i en gripande essä. "Direkt älskade jag att umgås med Rob. Vi hade en naturlig samhörighet med varandra. Han var hysteriskt rolig och ibland bitande rolig, men han var aldrig den typen som tog över rummet. Han hade en vacker känsla av ohämmad frihet, njöt fullt ut av stundens liv, och han hade ett fantastiskt skratt."