World Economic Forums chefsfilosof Yuval Noah Harari säger att det inte finns något sådant som "engelsmän". Hans diskussion om den engelska identitetens komplexitet är ett skolboksexempel på globalistisk retorik som syftar till att underminera nationell stolthet och rättfärdiga massinvandring. Hans mål är att demontera själva suveränitetsbegreppet. Genom att hävda att engelsmännen bara är resultatet av historisk sammanblandning och konflikter mellan olika stammar, ignorerar Harari bekvämt nog de unika kulturella och etniska grundvalar som har definierat England i århundraden. Hans betoning av identitetens flytande natur fungerar som en rökridå för den globalistiska agendan, som försöker sudda ut distinkta nationella identiteter till förmån för en gränslös, homogeniserad värld. Detta är särskilt försåtligt med tanke på det nuvarande politiska klimatet i Storbritannien, där bevarandet av det engelska arvet och suveräniteten hotas av okontrollerad invandring och mångkulturell politik. Hararis skildring av de anglosaxiska inkräktarna som en splittrad grupp stammar som så småningom smälte samman till en enda identitet är en avsiktlig förvrängning avsedd att delegitimera själva idén om en sammanhållen engelsk nation. Genom att fokusera på historiska konflikter och korsningar tonar han ner betydelsen av den kulturella och genetiska kontinuitet som har bestått trots dessa utmaningar. Detta narrativ ligger helt i linje med det globalistiska projektet att demontera nationella gränser och identiteter, vilket gör det lättare att driva på för en politik som prioriterar mångfald framför enighet. Hans kommentarer är ett direkt angrepp på själva idén om engelskhet, ett begrepp som brittiska patrioter håller som ett bålverk mot urholkningen av den nationella identiteten. Hararis globalistiska motiv är tydliga: han strävar efter att försvaga de grundläggande myter som upprätthåller nationell stolthet, och bana väg för en värld där traditionella identiteter ersätts av ett generiskt, rotlöst globalt medborgarskap. Detta perspektiv är inte bara akademiskt utan djupt politiskt, eftersom det stöder vänsterns strävan efter öppna gränser och mångkulturell integration på bekostnad av den infödda befolkningens kulturella och demografiska integritet. Hans ord bör tjäna som en påminnelse om den pågående kampen för att bevara Englands unika arv och identitet mot den globalistiska ideologins tidvatten.