Detta är inledningen till Brahms klarinettsonat i f-moll. Här får du teman för den första satsen. Kammarmusik är trevligt och intressant eftersom man hör instrument som klarinett i sin fulla prakt - inte bara som en del av orkestern, överröstad av stråkar. Olika instrument kan slå i f-mollton, men de gör det alla med sin egen klangfärg - det är instrumentets individualitet, och det får du uppleva i verk som detta. Och någon som Brahms kan arbeta fram mindre idéer med bara ett piano och en klarinett som han kanske använder senare i större symfoniska verk. Det är en mer intim form av musik eftersom den kommer att spelas i ett mindre rum med färre lyssnare, men också för att kompositören kanske testar något som inte nödvändigtvis är redo för den stora scenen. I vilket fall som helst har öppningstemat en spöklik kvalitet som jag gillar den här tiden på året, när det är regnigt och mörkt. Fullständig länk i nästa inlägg.