Året är 2027. Jag sitter på en ledig buss. Öppet sticksår som fortfarande droppar. På väg till mataffären för att köpa bröd. Mannen bredvid mig samarbetar med kvarterets mentalvårdsansvarige, men han håller fortfarande kniven i handen. Jag känner en känsla av ånger skölja över mig. Varför satsade jag inte på detta när jag hade chansen?