Detta påminner mig om delar av akademin – det fanns en professor vid Harvard Law School som inte publicerade en enda artikel som fakultetsmedlem (han hade dock ett "riktigt bra studentnotis"). På något sätt fick han ändå fast anställning.

Med det sagt är en fast anställning som ges till en icke-publicerad professor fortfarande ett bättre sätt att använda resurser än att subventionera professorers juridiska praktik; särskilt de som använde sina talanger på högst tvivelaktiga, om inte onda, klienter – Harvards subventionering av Jeffrey Epsteins juridiska försvar är det värsta exemplet, men det finns andra

Delvis rättelse: det visar sig att professorn i fråga faktiskt publicerade en vetenskaplig bok 2019, cirka 43 år efter sin ursprungliga anställning. Nu är jag frestad att läsa den utifrån teorin att vilken bok som helst som tog 43 år att skriva måste ha något intressant att säga