Och precis som Daniel, Jag befinner mig i lejonets kula. Där mörkret omger och försöker att sluka mig. Där skuggor tornar upp sig över mig, Att reta och håna mig. Och jag låg där, mitt i allt. I rädsla för att jag återigen ska bli uppslukad vid avgrunden jag så desperat flydde från. Men sedan, en liten ljusstråle, som den från en Det förfallna taket lyser i mörkret. Ljuset kallar kärleksfullt på mig, "Fokusera på mig, mitt barn, inte smärtan, Inte rädslan, inte mörkret. Fokusera på ljuset, fokusera på mig." Även i mörkret, världens ljus är med mig.