Engelska är ett utmärkt språk för att undervisa i skrivande, eftersom det är väldigt fult. I princip rimmar ingenting, så du ger till stor del upp på att skriva vackert rimmande prosa och säger bara vad du vill säga klart och koncist, som Hemingway gör

I vackrare språk kan författare inte motstå impulsen att skriva allt rytmiskt vackert, även på bekostnad av tydlighet. Varje essä blir samtidigt en musikalisk övning, som är vacker men har negativt värde för klarhet