Branta bevattningskanaler har blivit oavsiktliga dödsfällor för vilda djur världen över, vilket tyst bidrar till betydande förlust av biologisk mångfald. Dessa konstruerade vattendrag, som är viktiga för jordbruk, har ofta släta betongväggar och hala beklädnader som gör det omöjligt för djur som söker vatten att ta sig ut. I Argentinas Gran Chaco – en mycket biologiskt mångfaldig torrskogsregion – dokumenterade forskare 207 drunknade landlevande ryggradsdjur från 35 arter längs en enda 250 km lång kanal under bara sex månader under 2023–2024. Bland offren fanns 38 sårbara jättemyrslokar, tillsammans med sköldpaddor, pekarier och hjortar. Denna dolda kris sträcker sig globalt, med dokumenterade vilda djurs drunkningar i kanaler rapporterade i länder som Spanien (hundratals däggdjur under fleråriga studier), Mexiko, USA (t.ex. rådjur i system som All-American Canal), Brasilien (manvargar och bältdjur i jordbrukskanaler) och andra. I torra och semiarida zoner, där djur dras till dessa konstgjorda vattenkällor, är effekterna särskilt allvarliga, vilket förvärrar en underkänd process av "defaunation". Naturvårdsexperter uppmanar till omedelbara åtgärder genom infrastrukturanpassningar som balanserar jordbruksbehov med skydd av vilda djur. Effektiva lösningar inkluderar installation av ramper eller stegar, lägga till texturerade ytor för grepp, täcka sektioner av kanaler eller omdesigna väggar med mjukare sluttningar – åtgärder som i vissa regioner bevisats ge instängda djur en säker utgång utan att äventyra vattenflödet. [Bourscheit, A. (2025). 'Tysta dödsmaskiner': Hur vattenkanaler hotar djurlivet över hela världen. Afrika Nyheter]