VD:ar är de främsta berättare, men hur de närmar sig denna uppgift kan variera kraftigt. Jag tror att det finns tre huvudnivåer för grundar-/VD-ledd berättelse, och de kan alla vara effektiva. Makro: Dessa ledare är mest bekväma med att tala om bredare trender och pratar sällan om sitt företag och sin produkt. De håller sig på utsikten över 30 000 fot. När de lyckas blir de talespersoner för en kategori, och deras företag blir mikrokosmos för hur vissa delar av världen förändras. Bra exempel: Ryan Peterson (leveranskedja), Aaron Levie (företags-IT). Varumärke/företag: Grundare som bor på varumärkes- och företagsnivå tenderar att ta till sig den mänskliga faktorn/påverkan av det de bygger (internt och/eller externt). De förkroppsligar företagets värderingar, och publiken har en tydlig bild av vad företaget och dess ledare står för. De är skickliga på att koppla det de bygger till bredare kulturella teman. Dessa är ofta, men inte alltid, konsumentgrundare – Brian Chesky från Airbnb är ett av de bästa exemplen. Melanie Perkins från Canva är en annan. Produkt: Dessa ledare är mest bekväma med att tala om produkt, design, hantverk och användarupplevelse. Det betyder inte att berättelserna är mindre – istället blir den omsorg de lägger ner på produktnivåtänkande ett sätt att utforska större teman. De är ofta ganska filosofiska. Stewart Butterfield från Slack är ett av mina favoritexempel. Kevin Systrom från Instagram är en annan. Självklart finns det den sällsynta talespersonen som är flytande i alla tre. Steve Jobs är nog det tydligaste exemplet. Det viktigaste för en grundare att lista ut är var de känner sig mest bekväma – annars är det som att försöka sjunga i fel oktav.