När modellen ÄR produkten är all UX RLHF. Varje redigering, korrigering och klick blir en träningssignal. Produktdesignerns nya hantverk: att bygga för lärbarhet, inte bara användbarhet.

Varje era av databehandling hade sina egna inlärningsloopar. PC-eran: manuella loopar, t.ex. felrapporter. Webberan: programmatiska loopar, t.ex. klick. AI-eran: självlärande loopar, t.ex. flikar, accepterar/avvisar, utkast.

I AI-produkter är gränssnittet återkopplingsytan. Varje Acceptera, Redigera eller Ta bort lär modellen något. Så frågan om produktdesign är inte längre bara "är det lätt att använda?" Det är också "Kan systemet lära sig av användningen?"